Industrialismen
I slutet av 1800-talet var Sverige ett land som förändrades snabbt. Det gamla jordbrukssamhället höll på att försvinna. Människor drogs till städerna där det fanns jobb på fabriker, inom handel, transport och på byggen.
De som var vana att arbeta i jordbruket på sin egen mark och i en arbetstakt de själva kunde kontrollera fick nu jobba åt någon annan. Arbetsdagarna var långa, ofta 12 timmar och ibland ännu längre.
Nya idéer växer fram
Samtidigt var livet i städerna mycket friare än det gamla bondelivet. I städerna fanns plats för nya levnadssätt och nya idéer. I fattigkvarteren spreds skrifter och tidningar som manade till motstånd.
På de nya moderna arbetsplatserna samlades människor med olika bakgrund: män och kvinnor, unga och gamla arbetade ofta tillsammans. Arbetarna insåg snart att de bara var starka om de höll ihop, trots olikheterna.
Fackföreningar bildas
Liksom i hela den industrialiserade världen började arbetarna i Sverige bilda fackliga organisationer för att slåss för bättre villkor. Redan 1846 bildades Typografiska föreningen i Stockholm, som var en intresseförening för typografer.
Stockholms snickeriarbetarförening som bildades 1880 brukar räknas som Sveriges första fackförening i modern betydelse. Snickarna fick snart flera efterföljare: Målare, metallarbetare, skoarbetare, träarbetare och skrädderiarbetare bildade egna föreningar.
Åtta timmars arbetsdag och allmän rösträtt
Fackföreningarna drev inte bara lönefrågor utan även mer övergripande krav. De viktigaste var åtta timmars arbetsdag och allmän rösträtt. Kvinnor fick inte rösta alls och de flesta av de manliga arbetarna hade inte rösträtt eftersom man var tvungen att ha en viss inkomst för att få rösta.
Några av de mest aktiva fackföreningarna bildade 1889 ett eget parti som skulle driva arbetarnas krav: Sveriges socialdemokratiska arbetareparti.
LO bildas 1898
Under 1890-talet organiserade sig allt fler yrkesgrupper och 1898 bildades Landsorganisationen i Sverige (LO) som en sammanslutning av fackliga organisationer.
På LOs konstituerande kongress deltog representanter för 24 fackförbund, 13 fristående fackföreningar och 19 lokala fackliga samorganisationer. Tillsammans representerade de ungefär 50 000 arbetare.
Foto: Stockholmskällan