Alla är lika mycket värda
Den värdegrund som LO står på att alla människor är lika mycket värda och ska ha samma rätt gör det självklart för LO att delta i Pride.
Tyvärr har inte alla samma rätt, säger LOs förste vice ordförande Therese Guovelin.
- Det har hänt mycket kring HBT-frågor. Det finns många som säger, vad kämpar ni för nu, all lagstiftning är väl på plats? Det är lite som med cykelhjälm, bara för att det finns en lagstiftning är det inte så att folk inte blir utsatta för diskriminering, för hatbrott.
Kampen måste tas varje dag
Den rent politiska kampen måste tas varje dag. Och i samband med Pride, och alla Pride-firanden runt om i landet, är den ena delen den politiska, manifestationen och kampen men den andra är också det gemensamma, glädjen.
- Människor kommer hit inte bara från Sverige utan från andra sidan av Östersjön. De kommer hit och bygger gemenskap och känner att om inte någon annan stans så i alla fall här. Under en hel vecka kan jag vara helt mig själv. Jag kan vara med människor som respekterar mig för den jag är. Därför är LO med på Pride, förklarar Therese Guovelin.
Så ena benet av Pride är den politiska kampen som fortfarande måste tas. Där handlar det om att Sverige har en lagstiftning som säger att den som ska straffas för hatbrott ska straffas lite hårdare.
- Det anmäls väldigt många hatbrott men väldigt få domar faller. Där vill LO trycka på politiskt.
Gemenskap och glädje i manifestationen
Den andra delen är glädjen med alla supportrar runt omkring. Många människor som lever helt enligt normsamhället vill också vara med och dela denna glädje i manifestationen.
- Det tycker jag är jättehäftigt. Mycket har hänt. 1984 deltog jag i det som då kallades för Frigörelseveckan. Då gick vi ett mycket kortare tåg och det var också mycket mer ett demonstrationståg. Då kan jag säga att nio av tio av dem som stod runtikring spottade och skrek glåpord efter oss, säger Therese Guovelin.
Det var Ja till livet och Livets ord som stod och skrek att de som gick i tåget skulle brinna i helvetet men att det finns en räddning. En manifestation på 80-talet var en kamp för att över huvud taget få finnas till.
- Det har ändrats till en helt annan manifestation, dels att vi manifesterar och demonstrerar för dem som inte har möjlighet att göra det eller bara att få visa sin glädje över att få vara den man är. Att det applåderas runt omkring tycker jag är härligt, säger Therese Guovelin.
Kampen drevs på 70- och 80-talen
- Många tror att allt började 1998 med Euro-Pride men hela 70- och 80-talen var en stor kamp för rättigheterna som sedan blev politiska frågor. Det fanns inget politiskt parti som drev den här typen av frågor då.
Men Mona Sahlin fick allt på plats även om Moderaterna vill hävda att de fick igenom partnerskapslagen för att de då råkade sitta en period i regeringen, när det redan var förberett och klart och bara att klubba igenom.
- Många tror att alla har det som i Stockholm med många klubbar. Det är inte så lätt alla gånger i mindre samhällen. Vardagen är inte Pride. Den är årets övriga 51 veckor, säger Therese Guovelin.
Christina Jonsson- Din webbläsare verkar inte ha stöd för javascript. Skriv in fornamn.efternamn@lo.se i ditt mailprogram.