Förändrade arbetsvillkor
Från avdelningen på femte våningen på Sollefteå sjukhus har man en förunderlig utsikt över de vidsträckta niporna.
- Under nattpassen ger månljuset Ångermanälven en silverränna och när gryningsljuset sveper in över lägdan är det extra fint, säger undersköterskan Pia med eftertryck.
Alla operationer utom de akuta har ställts in. Innan Pias arbetsplats förvandlades till en vårdavdelning för konvalescenter med covid-19 var den en väl fungerande veckoavdelning som tog emot patienter med planerade operationer av bland annat knän, höfter och axlar. De skrevs in, förbereddes för operation och vårdades därefter något dygn innan utskrivning.
Checklista för skyddsutrustning
Hon arbetar i kortärmade arbetskläder och checklistan för påklädning av skyddsutrustningen är handdesinfektion, långärmat plastförkläde, mössa, munskydd, visir, skoskydd och dubbla handskar innan hon hjälper någon av de två coronasmittade patienterna som vårdas på varje sal.
Vid avklädningen av skyddsutrustningen gäller rutinen att ta av handskarna, handdesinfektion, ta av förklädet, handdesinfektion, ta av visir och rengöra det, handdesinfektion, ta av munskydd, handdesinfektion och så vidare innan hon kan gå ut i korridoren för att gå in i en annan sal för att sätta på sig ny utrustning för att hjälpa patienterna även där.
- Vi tänker hela tiden i rent och smutsigt, reflekterar en extra gång vad vi tar i utifrån vad vi har på oss och befinner oss. Det är ett grymt, fult och riktigt farligt virus. Det sprider sig lätt och det går fort.
Smittad av covid-19
Det fick Pia själv erfara. Hon som sällan är sjuk fick plötsligt hög feber och rejält ont i kroppen när hon var hemma.
- Min första tanke var att jag smittats av covid-19. Jag ringde vår mottagning på sjukhuset, åkte dit med bilen och de kom ut i full skyddsutrustning och tog provet medan jag satt kvar i förarsätet. Svaret fick jag dagen efter. Jag hade smittats av coronaviruset.
I åtta dygn hade Pia hög feber och sov mest. Hennes syster var orolig och ringde flera gånger per dag för att kolla hur det var med henne.
- Efter ytterligare två dygn var jag feberfri. Jag var hemma ännu några dagar med god säkerhetsmarginal och återgick sedan till mitt jobb.
Det krävdes en pandemi för att vårt jobb skulle uppmärksammas
- Under varje pass jobbar vi för att patienten ska få det så bra som möjligt trots ovissa prognoser. Jag gör mitt jobb och ger den vård vi alla behöver om vi skulle bli sjuka. Det har jag gjort i mer än trettio år inom sjukvården.
Arbetet som undersköterska innebär att ständigt vara den som är närmast patienten, har den täta kontakten och ger den nära och intima omsorgen och vården.
- Det är så min arbetsdag ser ut. Jag kan inte jobba hemifrån! Vi gör detta arbete jämt men det krävdes en pandemi för att även vårt utsatta arbete i vården skulle uppmärksammas.
Undersköterskans arbete är tungt
Det är ett högt arbetstempo, vittnar Pia om. Alla orkar inte längre.
- Jag har arbetskamrater som varit sjukskrivna och som riskerar nya arbetssjukdomar. Andra säger upp sig och lämnar landstinget för andra arbetsgivare som lockar med bättre arbetsvillkor och betydligt högre lön.
Undersköterskans arbete är tungt och risken är stor för förslitningsskador, betonar Pia.
- Det fungerar inte att bara lasta på mer och mer. Det håller inte att ständigt montera ner, skära lite med osthyveln som de brukar säga: ”Vi tar bara lite och ni jobbar ju så bra!”
- Det är när de belastar oss mer som vi får höra att vi är duktiga. Patientantalet på avdelningen är satt, men sen blir det en till sjukhussäng och ännu en till. Redan nu har vi tagit emot en extra patient.
Erkänsla för omvårdnadsarbetet
Arbetsgivaren varnar att semestern kan bli framflyttad. Pia beskriver att det är psykiskt påfrestande att på kort tid ställa om till andra arbetsvillkor, risker och schemaförändringar.
- Jag trivs med att arbeta som undersköterska, men jag vill att min unika yrkesroll även ska ge mig ett arbete som ger trygghet och hälsa, inte sjukdom.
- Jag vill ha erkänsla för mitt praktiska omvårdnadsarbete med övervakning av patientens hälsa, aktiverings- och rehabiliteringsarbete och det ska synas i min löneutbetalning.
Coronavirusets spridning gör att många medarbetare kan behöva vara hemma från jobbet samtidigt som patientinflödet kan bli mycket stort. För att säkra upp behöver region Västernorrland säkerställa att det finns en arbetsstyrka som med kort varsel kan hoppa in och ersätta frånvarande personal eller förstärka utifrån vid ökat personalbehov.
- Just nu har vi brist på undersköterskor och sjuksköterskor. På min avdelning är vi en kort, suckar Pia.
Jag värnar tryggheten och välfärden
Regionen har nyligen tilldelats skyddsmaterial från Försvarsmakten efter en nationell fördelning som Socialstyrelsen har gjort för att säkerhetslagret ska fyllas upp inför den förväntade toppen för smittspridningen av covid-19.
- Min trygghet är mina arbetskamrater, att vi är samjobbade, känner varandra väl och litar på varandra i den psykiskt tunga omställningen, mitt fackförbund och självklart min familj med vuxna barn och barnbarn, säger Pia och tänker tillbaka på sin ungdom.
- För min pappa var arbetarrörelsen och fackföreningen viktig. Arbetsmarknaden och facket tog emot mig som ung. Jag kände mig efterfrågad och behövd. Den självklarheten, tryggheten och välfärden vill jag vara med och värna om. Därför är jag med i facket.
Text: Sophia Gabrielsson sophia@forsstedt.se