Publicerad i Dagens Samhälle 7 juni 2023
Det var länge sedan det svenska skolsystemet enbart ifrågasattes av olika aktörer till vänster. Senast häromveckan kritiserade EU-kommissionen Sverige för att vårt sätt att hantera skolval ökar segregationen. Friskolor tillåts göra ett orättvist urval baserat på kötid.
EU-kommissionen pekar också på hur friskolor skapar egna kriterier för att kunna göra ett önskat elevurval. Den hårdaste kritiken från kommissionen handlar om hur betygsinflationen tar ifrån elever rättvisa möjligheter att komma in på önskade utbildningar. Lika möjligheter för alla elever gäller inte i Sverige. Även här pekar kommissionen på friskolorna. Jämförelser av elever med samma betyg visar att de från kommunala skolor klarar gymnasiet bättre.
Orättvisorna har en gemensam nämnare: marknadsskolan, som gör det lönsamt att hitta rätt elever. Marknadsskolan där höga betyg är bra marknadsföring i konkurrensen om eleverna och den medföljande skolpengen. Marknadsskolan som gör segregation till en lönsam affär. Marknadsskolan som konsekvent missgynnar elever i kommunala skolor.
Regeringsföreträdare har i tal och skrift aviserat förändringar. Regeringen har till och med i ett protokoll gjort en markering som är så nära ”vi hade fel” det går att komma. Förra året kom Riksrevisionen med tung kritik mot hur skolpengen är utformad och att den missgynnar kommunala skolor. Strax före jul svarade regeringen Kristersson att den höll med. Men inte bara det. Regeringen fastslog att ”ett förslag om ändrade nivåer bör bygga på en analys av faktiska kommunala kostnader, till exempel när det gäller kostnaden för ansvaret att tillhandahålla skola för alla elever”. En proposition med exakt den innebörden röstade regeringspartierna nej till bara ett halvår tidigare.
Nu är det upp till bevis. Tänker utbildningsdepartementet agera eller stannar regeringen vid ord? Om regeringen har ändrat sig på riktigt är det enkelt. Det är bara att lägga fram den redan utredda och remissbehandlade propositionen som de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna röstade nej till för mindre än ett år sedan. En rättvis ersättning till kommunala skolor skulle inte lösa alla problem, men det vore ett första steg bort från marknadsskolan. Riskkapitalister som ser den svenska skolan som ett kortsiktigt investeringsobjekt och företagare med vurm för våffelstugor skulle behöva hitta andra verksamheter att ägna sig åt. Regeringens egna förslag för att uppnå något liknande ligger långt fram i tiden. Inte ens utredningsdirektiven för förslagen från Tidöavtalet är klara än. Om regeringen menar allvar med att ompröva sin inställning i frågan borde valet vara lätt.
EU-kommissionen pekar också på att Sverige måste prioritera personalen i skolan. Bristen på behöriga lärare hotar utbildningsresultaten. Även här kan regeringen agera snabbt och resolut. Det räcker med ett enkelt beslut om statsbidrag för att snabbt förbättra förutsättningarna både för att behålla och rekrytera lärare och annan personal. Med fler elever i klassrummet, färre kollegor som kan hjälpa till och uteblivet underhåll av lokalerna blir skolan en sämre plats att arbeta i. Tyvärr går utvecklingen åt det hållet i så gott som hela Sverige. Orsaken är enkel. Kostnadskris och inflation. Detta trots att Sverige har en unik situation med starka statsfinanser och en rekordlåg statsskuld. EU-kommissionen anser att det finns ett finanspolitiskt utrymme för mer satsningar. Regeringen kan välja mellan att rädda skolan, med ett rejält tillskott i nästa budget, eller att låta barnen betala med bristfälliga kunskaper, sämre livschanser och ökade klyftor.
Therese Guovelin, LOs förste vice ordförande
Johan Enfeldt, Utredare LO