Publicerad i Dagens Industri 11 augusti 2024
Riksbankens ränta är hög. Prisnivån är fortsatt förhöjd – inte minst gäller det matpriserna. Näringslivets vinstandel har ökat till historiskt höga nivåer. Den samlade konsekvensen är att löntagarnas köpkraft är kraftigt försvagad och arbetslösheten har ökat. LO-ekonomernas beräkningar visar att en tvåbarnsfamilj i Alvesta, som före pandemin hade cirka 5 000 kronor kvar varje månad när de normala kostnaderna var betalda, idag skulle gå back med över 1 000 kronor om man levde likadant.
Regeringen signalerar att den vill börja föra en mer expansiv politik framöver. Detta är välkommet. Men det borde ha gjorts tidigare. Efter två och ett halvt år utan tillväxt behöver den ekonomiska politiken stimulera svensk ekonomi. Men en välavvägd stabiliseringspolitik bygger inte bara på hur mycket pengar som satsas, utan även vad de satsas på. Inför höstens budget har regeringen förberett breda och kostsamma skattesänkningar. Det handlar bland annat om sänkt skatt på investeringssparkonton. Ett förslag som kostar minst sju miljarder kronor. Men det finns också förslag om ett nionde jobbskatteavdrag som ger mest till dem med månadslöner runt 40 000 kronor i månaden. Regeringen har också förberett ett förslag om att sänka skatten på inkomster över 65 000 kronor. Förslaget ger mest till den som tjänar cirka 186 000 kronor i månaden. Därtill finns förslag om bland annat sänkt flygskatt, sänkt expertskatt och höjt RUT- och ROT-avdrag för personer med de högsta inkomsterna.
Sammanlagt finns förslag på cirka 25 miljarder kronor i skattesänkningar för år 2025, varav många främst gynnar höginkomsttagare som i högre utsträckning sparar ökade inkomster. Vår bedömning är att många av förslagen är olämpliga i nuvarande konjunkturläge. Konjunkturinstitutets beräkningar visar att skattesänkningar generellt har en svag effekt på tillväxt och arbetslöshet i ett svagt konjunkturläge. Detta gäller särskilt om skattesänkningarna riktas mot hushåll med högre inkomster. Offentliga investeringar och offentlig konsumtion samt stöd till hushåll med låga eller medelhöga inkomster är i det här läget ett bättre sätt att få snurr på ekonomin. Av regeringens förslag framstår sänkta kapitalskatter på investeringssparkonton som direkt skadligt i ett konjunkturläge där hushållen behöver stimuleras att konsumera.
Men det är också tveksamt om flera av reformerna har önskvärda effekter oaktat konjunkturläget. Sedan 1990-talet har Sverige sänkt kapitalskatterna mest i OECD. Detta är en viktig orsak till att inkomstklyftorna vuxit så mycket i Sverige. Med regeringens förslag om slopad kapitalbeskattning på de första 300 000 kronorna på investeringssparkonton kan en familj med två vuxna och två barn spara 1,2 miljoner kronor skattefritt. Samtidigt ges ränteavdrag för bostadslånen vilket möjliggör skatteplanering och uppmuntrar hushållen att belåna ett ökat sparande. Lagrådet har också uttalat skarp kritik mot regeringens förslag med hänvisning till att det inte har utretts om det är lämpligt att främja hushållens sparande och om förslaget i så fall är ändamålsenligt för att påverka de grupper som har ett sådant behov.
Likt den sänkta kapitalskatten är förslagen till förändringar i jobbskatteavdraget strukturellt svårmotiverade. Även den som tror att ett jobbskatteavdrag har en positiv effekt på folks arbetskraftsdeltagande bör rimligen ha svårt att tro att någon sådan effekt även finns också av ett nionde jobbskatteavdrag. Så resonerar åtminstone regeringens egen expertmyndighet, Finanspolitiska rådet, som konstaterat att andra åtgärder är mer ändamålsenliga för att få fler i arbete. LO-ekonomerna anser att regeringen i höstens budget i stället behöver prioritera åtgärder som stärker ekonomin för grupper med låga och medelhöga inkomster. En av de mest träffsäkra reformerna är höjda barnbidrag som träffar de familjer som tyngs hårdast av de höga matpriserna och de höga boendekostnaderna. Sänkta inkomstskatter kan vara ett komplement, men då bör det ske i form av ett generellt höjt grundavdrag för inkomstskatten.
Långsiktigt är det viktigaste politiken kan göra att öka de offentliga investeringarna. Sverige har stora möjligheter. Om den pågående nyindustrialiseringen ges rätt förutsättningar kan tusentals nya arbetstillfällen skapas och svensk konkurrenskraft säkras för årtionden framöver. Detta kräver dock stora, offensiva och långsiktiga investeringar i elproduktion och elnät, i hamnar, vägar och järnvägar, i en fungerande bostadsförsörjning, yrkesutbildning för arbetslösa och en fungerande offentlig service när samhällen växer. Det är detta som regeringen borde fokusera på i höstens budget.
Torbjörn Hållö, chefsekonom LO
Niklas Blomqvist, LO-ekonom
Thomas Carlén, LO-ekonom
Peter Gerlach, LO-ekonom
Karin Kristensson, LO-ekonom
Anna-Kirsti Löfgren, LO-ekonom
Fredrik Söderqvist, LO-ekonom