Publicerad i Göteborgs-Posten 18 mars 2024
Sedan 2021 har det genomförts flera reformer för att stärka möjligheterna för sjukskrivna att återgå till sin ordinarie arbetsgivare och för att stärka rättssäkerheten i försäkringen. Reformerna håller nu på att utvärderas av utredningen Sjukförsäkring i förändring – en utvärdering (S 2022:07). Vi erfar att denna kommer att föreslå att reformerna dras tillbaka. Vi vill vara tydliga med att gå tillbaka till det regelverk som gällde innan 2021 vore fel väg att gå.
Vår bedömning är att reformerna har bidragit till stärkt rättssäkerhet och tydlighet. Tidigare var det inte ovanligt att pågående insatser för rehabilitering avbröts vid dag 180 då arbetsförmågan prövas mot arbete på hela arbetsmarknaden trots att den sjukskrivne var på väg tillbaka. Då psykisk ohälsa, som är den vanligaste sjukskrivningsorsaken för kvinnor, ofta leder till långa sjukskrivningar drabbades dessa särskilt. De som nekades sjukpenning hänvisades ofta till fiktiva arbeten som inte existerade på arbetsmarknaden. Personer med fysiska besvär i fysiskt ansträngande arbeten har kunnat hänvisas till arbeten där de ”kan sitta ned”. För äldre innebar regelverket kring sjukpenning att de ofta helt lämnade arbetslivet om de blev sjuka i stället för att ta tillvara den arbetsförmåga de hade kvar. Stressen över att bli av med sin sjukpenning gjorde att många människor mådde ännu sämre. De dåvarande reglerna fungerade helt enkelt inte och det trygghetssystem som ska finnas fanns inte.
Ekonomiska konsekvenser
Ett välfärdsland som Sverige måste ha en sjukförsäkring som stärker möjligheterna för sjukskrivna att återgå till sitt ordinarie arbete så att både den enskilda människan och samhället kan ta tillvara kompetens och erfarenhet. Exemplen är många på de stora ekonomiska konsekvenser som familjer drabbades av till följd av indragen sjukpenning vid ett givet datum. Det är också viktigt att sjukförsäkringen fungerar för alla dem som drabbats av psykisk ohälsa eftersom det är diagnoser där en mall inte gäller för alla.
Vi har därför nedanstående medskick till Tidöpartierna i det fortsatta arbetet:
– För många reformer har det gått kort tid och underlaget är därmed begränsat för att kunna dra långtgående slutsatser. Försäkringskassan har också genomfört ett omfattande internt förnyelsearbete som påverkar myndighetens utredningar och således tillämpningen av de nya regelverken. På det kommer effekterna av pandemin. Detta måste hållas i åtanke i den fortsatta diskussionen.
– Effekter för olika grupper sjukskrivna måste analyseras utifrån skillnader i sammansättning, arbetsvillkor och sjukskrivningsmönster. Att reformerna fungerar bra, eller sämre, för en viss grupp betyder inte att de fungerar lika bra eller dåligt för andra grupper. Att utifrån siffror kring totala antalet sjukskrivna dra slutsatser om att förändringarna fungerar eller inte fungerar är därför att göra det för enkelt för sig.
– En utvärdering måste utgå från individperspektivet och effekterna för olika aktörer inom sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen – såsom Försäkringskassans utredare, arbetsgivare och hälso- och sjukvården. Att endast fokusera på de sjukskrivna som ett enhetligt kollektiv är för trubbigt.
– Förbise inte de seriösa granskningar av sjukförsäkringen som har gjorts och är på gång. Försäkringskassan har tittat på prövningen av arbetsförmåga vid dag 180 och dag 365, och funnit att resultaten indikerar att de uppnått sitt syfte och att fler sjukskrivna går tillbaka till sin tidigare arbetsgivare – som avsett. Riksrevisionen utvärderar regelverket vid dag 180 med publicering i juni 2024. Dessa granskningar är ett viktigt kunskapsunderlag i utvecklingen av sjukförsäkringen.
Sjukförsäkringen är stommen i socialförsäkringssystemet. Det är bra att den utvärderas och vi välkomnar en diskussion om sjukförsäkringen och de reformer som genomförts. Men diskussionen måste vara nyanserad och inkludera fler perspektiv än sjukpenningskostnader beräknade på de sjukskrivna som kollektiv. Vi vill ha en välfungerande sjukförsäkring och inte gå tillbaka till den dysfunktionella försäkring som vi hade innan reformerna genomfördes.
Susanna Gideonsson, LOs ordförande
Göran Arrius, Sacos ordförande
Therese Svanström, TCOs ordförande