Förhandling är det möjligas konst
Vid LO-kongressen 2012 valdes Torbjörn Johansson för första gången till LOs avtalssekreterare. Därmed är han den som suttit längst i LOs nuvarande ledning. Men allting började mycket tidigare, när han var ung lärling på ett bygge på Varaslätten i Västergötland.
- Vi närmade oss slutet på bygget så jag och en annan lärling hade precis fått våra uppsägningslappar, eftersom man anställdes på ett bygge i taget, minns Torbjörn Johansson.
Då reagerade lagbasen som förhandlar för de anställda och som driver bygget tillsammans med platschefen. Han slog näven i bordet och sa att om lärlingarna skulle gå hem, då går alla hem. Det slutade med att platschefen rev sönder uppsägningslapparna och lärlingarna fick stanna.
- Där och då insåg jag vad solidaritet var och vilken makt som låg i fackliga förhandlingar. Jag ville bli lagbas och blev det också lite senare, när jag var 25, säger Torbjörn Johansson.
Sedan dess har förhandlingar och avtal varit hans uppgift. Lagbas blev det första fackliga förtroendeuppdraget och ledde så småningom till uppdraget som medbestämmandeombud lokalt och ledare för den lokala medbestämmandegruppen i Skaraborgs län.
- I samband med 90-talskrisen då jobben försvann och jag var erbjuden jobb i Norge, blev jag tillfrågad om jag ville bli ombudsman. Det kändes först inte så spännande men var ändå värt ett försök, säger Torbjörn Johansson.
Ganska snart visade sig uppdraget tvärtom vara väldigt kul och efter bara något år gick flytten vidare till Stockholm och arbete för Byggnads centralt. Först som ombudsman och senare som förbundets avtalssekreterare.
- Genom förhandlingar är det möjligt att påverka sin egen vardag på ett helt fantastiskt sätt. På byggen handlar det om alltifrån vilka material och hjälpmedel som ska användas till löner och andra villkor.
På LO handlar uppdraget dels om att leda förbunden inom LO-samordningen i en avtalsrörelse, dels om tidens stora frågor, just nu den svenska avtalsmodellens vara eller inte vara.
- Varje generation ställs inför sina utmaningar, påminner Torbjörn Johansson. När Saltsjöbadsavtalet tecknades 1938 visste ingen att det skulle leda till vad vi i dag kallar den svenska modellen. På samma sätt kan ingen i dag säga var dagens förhandlingar landar.
Men osäkerhet är en del av den fackliga processen. Att stagnera och låsa fast sig är inget alternativ, enligt Torbjörn Johansson.
- Vi måste orka ta ansvar och söka nya lösningar på problem. Målet är alltid ett arbetsliv där det är roligt att gå till jobbet, där vi kan påverka vår vardag, leva på frukten av vårt arbete och ha det bra, säger han.
Även om avtal och förhandlingar många gånger är en slitsam process är alltid alternativet, att som i de flesta andra länder reglera arbetslivet genom lagstiftning, oändligt mycket sämre.
- Lagstiftningen är svår att påverka och tar tid att förändra, men den fackliga rörelsen är full av exempel där vi genom att lyssna på varandra, och ibland brytas mot varandra, och mötas vid förhandlingsbordet snabbt har hittat lösningar som båda parter kan enas om.